Vägen till frihet! Nu är den inte bortom horisonten. Men var är den?

Jag har aldrig satt en exakt summa på var frihet kan verkställas, dvs en summa där jag skulle våga säga upp mig. Dels på grund av att jag inte tyckt att det legat vid nån nära framtid (över tio år), och dels för att man inte vet hur ens utgifter ser ut om tio-femton år. Men efter ha kommit över 100tkr i utdelningar per år, så säger ränta-på-ränta-staplarna att det kommer gå snabbare att ackumulera framgent. Så jag har gjort en tabell med olika estimat på hur lång tid det kan ta att nå mitt finansiella mål. Och jag har satt en summa. När jag kommer över 400tkr i utdelningar på ett år, tycker jag att det ser ut som att jag ska kunna klara mig ekonomiskt utan löneinkomster. 

Det förutsätter att vi inte får nya vågor av hög inflation eller skenande räntor, kanske. Nåt sånt kan påverka målsumman. Summan 400tkr dividerat på tolv månader innebär en månadsinkomst på 33tkr i månaden. En rimlig lön för mig att ha en dräglig livsstil, anser jag. 2023 erhöll jag ca 117 tkr i utdelningar. Den summan utgår jag ifrån i tabellen nedan, som följer.

Tillväxttakt  Antal år att nå 400tkr+

10%              13 år

15%                9 år

20%                7 år

25%             5.5 år

Hittills har jag ett mål om 15% årlig tillväxt i utdelningar. Det har jag lyckligtvis slagit varje år. Min utdelnings-CAGR ligger på ca 28%, men jag tror det blir svårt att bibehålla det tempot. Och det känns intuitivt orimligt att nå mitt finansiella mål inom 5 år. Jag kan behöva köpa ny bil, ersätta värmepump, byta tak, köpa/sälja hus, eller annat som man inte kan ta höjd för på förhand. Och vid fall av plötslig utgift kan utdelningar behöva nyttjas, oavsett ändamål. Det har jag sluppit än så länge, vilket bidragit till mina fina CAGR, men det är ingen naturlag. Därför anser jag att ett årligt tillväxtmål om 15% är ett rimligt sådant. Jag kan komma att slå det de flesta åren, men kanske behöva ett sabbatsår från återinvesteringar pga plötslig utgift. Och vid ett sådant fall kan det kännas som en onödig uppförsbacke vid ett stretchat mål om högre tillväxt som "måste" slås vart år. En stress jag hellre är utan. Pengar ska användas som medel för att höja livskvalité och inte för att jaga i blindo för att tillfredsställa mål som ingen i hela världen utom jag själv bryr mig om, anser jag. 

Samla utdelningar o återinvestera. Simpelt. Tråkigt, och alldeles... alldeles underbart.